Lite besviken över alla dessa Blekingebor som startade ett djursexnätverk utan att mejla mig först, jag vet ju allt om hur man nätverkar. Den ultratrashiga Expressenstoryn är i vilket fall som helst underhållande läsning som tidsdokument betraktat, en mix av Gudfadern och Stefan&Krister, och huvudpersonerna ger utifrån beskrivningarna åtminstone intryck av att brinna för sin sak. 

”STORMANNEN”, 38 år
Yrke: Okänt.
Bor: Mindre ort i Örebro län.
Djur: Inga.
Familj: Ogift, inga barn.
Funktion i nätverket: Brukar hjälpa till med transporter av djur till träffar. Han har berättat själv hur han smygit sig in i en hage och kört in sin knytnäve i ett sto.

”SPONSOREN”, 39 år
Yrke: Taxichaufför.
Bor: Mellanstor kommun i Mellansverige.
Djur: Hund och hästar.
Familj: Sambon ”Hundkvinnan”, ett styvbarn.
Funktion i nätverket: Har tidigare sponsrat ”Hundkvinnans” djursexfilmer med professionell utrustning. Hjälper henne att bygga upp ett nytt djursexcentrum i norra Sverige.

53-ÅRIG MAN, Norrbotten
Familj: Ensamstående. Yrke: Okänt. Djur: Har hund, men söker sto för sexuella ändamål.

36-ÅRIG MAN
Familj: Ensamstående. Yrke: Okänt. Djur: Inga, men har haft sex med kvigor.

Inte så konstigt att Gud hatar Sverige. Själv har jag inga direkta moraliska synpunkter, men känner en viss oro för att själv plötsligt sitta där en dag och ha förvandlats till "Sponsoren", bo i en mellanstor kommun i Mellansverige, köra taxi och vara sambo med "Hundkvinnan". Ibland händer grejer liksom bara utan att man riktigt vet hur man hamnade där och jag är ovanligt mottaglig för att bli insyltad i skit.