Nu har ni nämnt de flesta av dem jag själv tänker på, men inte riktigt alla. Till att börja med ser jag inte särskilt mycket fram emot Rick Ross »Deeper Than Rap«, där han ska försöka bevisa att han är mer skurk än officer. Så länge han inte också mirakulöst transformeras till en rappare avvaktar jag. Jay-Z:s »Blueprint 3« har jag inte heller mycket hopp om med tanke på vad han åstadkommit på sistone.

Lil Waynes rockskiva »Rebirth« är förstås intressant så tillvida att man alltid är nyfiken när någon drabbas av storhetsvansinne och bestämmer sig för att köra med full fart in i en bergvägg. Av de två läckorna hittills att döma ligger Waynes definition av rock någonstans mitt emellan nu-metal och fratboypunk, där Prom queen låter som Limp Bizkit med en autotunad Fred Durst vid mikrofonen och Hot revolver till och med lånar inledningsraderna från Green Day. Om man utgår från Waynes nuvarande popularitet, den skapliga försäljningen för genreexperimentet 808s and heartbreak och USA:s förkärlek för risig rock blir albumet säkert en succé trots allt.

Här är mina förhoppningar för året, utan rangordning:

Playboy Tre »Liquor store mascot«
Hittills mest känd som B.o.B.:s kompis och killen som gjorde ett av förra årets bästa mixtapes, Goodbye America. Nu har han ett album på väg och även om jag inte hört något från det räknar jag med stordåd, inte minst eftersom pålitlige Atlantaskribenten Maurice Garland tydligen brast i gråt av glädje när han tjuvlyssnade.

Clipse »Till the casket drops«
Räknar kallt med att de gör en toppenskiva igen som de brukar.

Wale »Back to the feature«
Egentligen är det ju albumet man väntar på. Blev visserligen lite fundersam när det skrevs att Cool & Dre producerat stora delar av skivan, det är ju DC-teamet Best Kept Secret och deras gogo-hybrider man vill ha. I väntan på skivan kommer mixtapet Back to the feature och jag hoppas att det är bra även om 9th Wonder producerar.

Juvenile »Hard labor«
Han är 100 år gammal men eftersom hans mixtape Uptown Nolia boy är årets hittills bästa tror jag även på ett riktigt bra album.

B.o.B. »The adventures of B.o.B.«
Det lär bli mycket klatschiga popsamplingar och en hel del André 3000-imitationer, men det är inget fel i det.

Big Boi »Sir Luscious left foot«
I år är det väl äntligen dags för den här skivan som mycket väl kan bli årets allra bästa.

UGK »4 life«
Att Pimp C är död verkar ha fått folk att tro att det inte blir några fler UGK-skivor. Vad de glömmer är att det här är rap och dödsfall innebär inte nödvändigtvis produktionsbortfall. De har redan släppt årets bästa låt i och med den spansk-gitarr-plockande singeln Da game been good to me.

Slim Thug »Boss of all bosses«
Nu är det ett tag sedan han kom till Koch och det är hög tid att ge ut den där soloskivan.

Jadakiss »The last kiss«
Jadakiss har förstås alltid varit fruktad som rappare men skivorna har inte blivit så bra på grund av taffliga produktioner. Dags för ändring på det. Mannen själv är fortfarande elak, vilket framgick av det där klippet där han satt och krökade framför teven under Obamas presidentinstallation och nån annan i rummet ropade att nu är det slut på black-on-black-crime. Jada flinade med sin lilla mun och grymtade något om att »black-on-black-crime aint going nowhere«.

Ya Boy »Mohawks & heavy metal«
Han har nyligen blivit dissad av Interscope så något mer än mixtapes blir det knappast. Å andra sidan är mixtapes i regel bättre än album numera så det spelar inte så stor roll. Närmast kommer Kush 2009, men han har redan ett annat tejp på gång som sägs bli vassare. Trots den extremt rockiga titeln.

Till slut hoppas jag förstås fortfarande på en comeback för Cam´ron eller en återförening av Dipset, men det syns ännu inga tecken på det. Däremot kommer när som helst Jim Jones  storbolagsdebut med Pop champagne och MGMT-remixar vilket kanske gläder någon. Jag vill också höra mer nytt material från State Prop-gubbarna i allmänhet och Young Chris i synnerhet, men det vill jag ju alltid så det är ju inget specifikt för 2009.