Om någon just nu läser den här bloggen för att få insiktsfulla kommentarer om musik är jag den förste att beklaga. Jag är nämligen fortfarande på Gotland, i Visby. Här har vi inga insikter, eftersom vi är på en öde ö och till och med Crips Ahlström har flyttat härifrån.

 

Efter några dagar i familjens grepp var jag i kväll ute "på stan" med allt vad det i en liten kommun innebär. Jag började med att sitta på en s k "pub" på S:t Hansgatan tillsammans med en kompis,  men sen skulle han hem och jag bestämde mig då för att gå förbi en lätt ökänd "rockklubb" (Effes) på vägen hem.

 

Väl där gick allting finfint och jag drack ett par extra öl, och satt på en sur pall i ett hörn och liksom observerade. Men plötsligt kom en ung kvinna, blond och med stora bröst, iklädd ett vitt linne, fram och bad mig att komma över till hennes sällskap och "umgås". Hon hette Malin eller något i den stilen och tog inte nej för ett svar.

 

Jag svarade med det enda svar en modern man kan ge, nämligen "ah nej, jag ska ändå gå nu". Det kändes okej. Jag vet att det låter rätt gay och Aftonbladet Kvinna, men ändå. Bröst och rakade kroppsdelar i sig känns ändå played out. Ska jag retas numera krävs det en provokativ hjärna, och jag vet att det finns en tre-fyra kvinnor därute som borde känna sig kallade att omhändertas i min gangstaboudoir.

 

Vi ska lyssna på Clipse senaste nihilisttape och ha sex på bådas villkor, hela 2010. Tjejen får komma först så länge jag får kritisera hennes ytlighet samtidigt. Jag kommer aldrig att svika. Jag gör inte det.