"I smoke my Newport to the butt, like its the last muthafucker left" (2 pac)
"Smoking mad Newports cause Im due in court" (Notorious BIG)
"Smoke punks like Newports" (Mac Dre)
"Cant forget the Newport, suckin on my too short" (Three 6 Mafia)

Jag är ingen vanerökare, har aldrig varit. Det beror inte på hälsoskäl, en vuxen man ska väl klara av lite rök, och inte heller på ekonomi – vill man röka är det bara att prioritera så att man får råd. För mig handlar det mest om att jag sällan är särskilt sugen på rök såvida inte den innehåller THC eller om jag samtidigt dricker sprit. Jag röker alltså egentligen bara tobak när jag samtidigt dricker alkohol, och det är knappast mer än kanske fyra kvällar i veckan.

När det väl är dags tänker jag inte så mycket på vilket märke det står på cigaretterna. Marlboro, Camel eller Luckies känns rätt likgiltigt. Men om det finns ett märke som skulle kunna ändra på det, så är det förmodligen Newport.

Newport är inte bara en amerikansk mentholcigarett, det är också en kraftfull identitetsmarkör. Marlboro är förstås världens största cigarettmärke och kraftigt dominant i USA, men Newport finns bland de märken som tar marknadsandelar. Av totalmarknaden i USA har märket bara någon tiondel men bland unga svarta är marknadsandelen 80 procent.

När rappare talar om att röka annat än ganja är det Newports som hela tiden återkommer. När The Wire-Omar gick in i den där närlivsen för att möta sin egen död var det ett paket Newport (i mjukpack) han bad om vid kassan. Det är inte förvånande att ett märke med sådan populärkulturell backup tar marknadsandelar.

Men det är inte bara svarta som gillar Newport. Jag gör det åtminstone teoretiskt också eftersom jag skriver det här, och även vita och latinoungdomar verkar numera vara med på tåget: ”Newport has passed Camel cigarettes to become No. 2 on the list of favorite smokes of White and Hispanic youth.”

Kanske är det en ny framtid för cigarettrökningen: ett hippt, multietniskt och ungdomligt varumärkesbyggande. Med smak av menthol.